Var på Umefolk (Umeå Folkmusikfestival) i helgen. Herre j*vlar vilken upplevelse! Dels träffade jag faktiskt bekanta där uppe, vilket var lika oväntat som kul och dels, vilken musik!
Här är några stickprov:
Frifot med Lena Willemark och Ale Möller: vilken otrolig spelglädje och musikalitet!
Clockwise (numera Kolonin): hade bara hört dem i deras samarbete med Gråfötterna på skiven "Mylingen" och var nyfiken på att höra dem som egen grupp. Duktiga musiker, och bra texter. En liten ovanlig sak var att många låtar hade text både på svenska och engelska.
Treva: har aldrig hört tidigare, men ska definitivt hålla koll på! Måste säga att trummisen fullkomligt stal showen från sina bandkompisar. Otroligt kul!
Hoven Droven och Mittfolk: vad kan man säga, vilket drag! Och nu har jag lärt mig folkmusiktecknet: Victory i tretakt.
Och slutligen. Det riktigt stora för mig och som jag varit allra mest förväntansfull inför: återföreningen av Garmarna.
Detta kräver lite bakgrundshistoria:
Runt 1996-97 nånting hade jag ganska nyligen börjat upptäcka folkmusik och folkrock (tack vare Nordman och "Vandraren"). Så kom jag över en samlingsskiva, "Bergtagen" med blandad folkrock/folkpunk. Punklåtarna var jag inte särskilt intresserade av, men däremot, det allra första spåret på skivan var låten "Varulven" av Garmarna. Och jäklar, sen var jag såld! Jag köpte skivorna Guds Spelemän och Vittrad, och när Vedergällningen släpptes så köpte jag så klart den med. Och lyssnade om och om igen, jag kan i princip varje låt utantill.
Hildegard av Bingen var jag inte så förtjust i, den skiljde sig för mycket i stil från de tidigare skivorna och det nya soundet var inte riktigt min kopp te. Men jag blev ändå besviken när jag insåg att Garmarna tycktes ha lagt ner och medlemmarna fortsatt med andra projekt. Och jag hann aldrig se dem live, vilket har grämt mig i över 10 år.
Så att nu, för allra första gången för mig, få möjlighet att se dem live, det var riktigt stort.
Så, efter Hoven Drovens spelning (i den största salen) så blev det nu rusning till Garmarna som skulle spela i en lite mindre sal (fast med större dansgolv). Som tur var var jag snabb och hamnade på en bra plats i kön (mitt framför foajéscenen) innan det började fyllas på rejält. Det var många som inte begrep att allt folket i foajén faktiskt stod i kö...
Det märkliga var, att även om kön var enorm så verkade det som endast en ganska liten del blev insläppta i salen. Det var långt ifrån fullt, den bakre delen var i princip helt tom. Jag antar att antingen var brandsäkerhetsreglerna strikt åtföljda, eller så tröttnade folk på köandet eller så var de inte beredda på Garmarnas mer elektroniska sound, med sampler (som tyvärr krånglade lite) utan hade väntat sig mer traditionell akustisk folkmusik.
Hur som helst. Det blev en nostalgispelning av bästa kvalitet! Så nu har jag fått dansa till "Bläck", som jag tycker är en av de vackraste kärleksvisorna någonsin, och jag har stått längst framme vid scenen och headbangat till den magiska "Klevabergselden" tillsammans med ett dussin långhåringar. Jag var den ende skallige, men vad fan, jag är långhårig i hjärtat!
Den här helgen var kort och gott underbar! Så jag säger som HovenDroven lärde oss: Folk on! Folk you too!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar